Handlingsförlamad?

Jag e så arg, besviken och ledsen...
M har sedan han slutade utbildningen sista mars, looovat söka jobb. Lyckades tvinga honom att söka ett, och då fick han sommar-tim.
Han gick typ på intro i två dagar, fick sen ont i fötterna, vilket jag kan förstå, med tanke på vilka hemska förhårdnader han hade. Så sjuk ett par dagar, och jag hjälpte honom fixa fötterna.
Sen mådde han för dåligt, och jag har förståelse för det iom egen erfarenhet. Men han struntade i ena medicinen, och jag har tjötat i ett halvår om att gå till läkaren å byta den första. Sagt och gjort, och så bad han om sjukskrivning. Det va det jobbet det...
Nu har han lovat i flera veckor höra av sig till a-kassan för att kolla regler och hur man gör vid sjukskrivning. Men när jag frågar varför inget händer blir det värsta grälet, han måste inte göra nåt, bara låtsas som att det regnar och fylla i kassakorten som vanligt, och hoppas på det bästa, trots att ams visste att han skulle provjobba, och a-kassan vet om att han e sjukskriven. Varför oroar jag mig?
Likaså har han lovat kolla vad som händer när dagarna snart är slut... Nada!
Han grejar här hemma, mycket, varje dag typ... Det uppskattar jag verkligen! Hade inte orkat själv, särskilt inte när jag är så trött hela tiden. Men... Jag har hand om bådas ekonomi, fixar allt som har med det att göra. Allt som ska ringas och fixas med Alicia. Han kör!
Jag ser till att allt finns hemma, lagar all mat. Och gör så klart allt jag måste för att få min ersättning å så.
Har tom ägnat ett antal timmar att söka fondmedel då ekonomin e som den e. Det har väl inte gett något än, men jag har FÖRSÖKT. Och så kastar han det i ansiktet att det gick ju så jävla bra :(
Har inte någon att prata med just så jag får skriva av mig här...

Är så less på allt just nu!

Blä för allt som har med pengar att göra. Ingen som vill försörja mig några år? Kanske slänga till mig en miljard eller två?